Sverige och Norden har gjort sig kända som producenter av god design och talangfulla formgivare. Mycket av den traditionen i Sverige har sin grund i de arkitekter som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skapade byggnader och inredningar där form och funktion möttes i harmoni.
En av dessa arkitekter var Ragnar Östberg. Östberg har framförallt blivit känd som Stadshusarkitekten, ett smeknamn som är helt och hållet välförtjänt, då Östberg inte bara arbetade som arkitekt under byggnationen av Stockholms stadshus mellan 1911 och 1923, utan hade börjat planera för en rådhusbyggnad i Stockholm redan innan han tog examen från Konstakademiens arkitekturskola på 1890-talet. Stadshuset är ett ypperligt exempel på Östberg säregna stil, som på många sätt influerades av nationalromantiken, men som också färgades starkt av de arkitektoniska stilar som Östberg sett medan har reste och studerade i Europa, som den italienska renässansen.
En byggnad som nästan är lika känd som Stockholms stadshus i vår huvudstad är Stadsbiblioteket, och arkitekten bakom denna byggnad är Gunnar Asplund. Asplund skapade också tillsammans med Sigurd Lewerentz den internationellt uppmärksammade Skogskyrkogården, som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
En annan samtida arkitekt med Asplund och Östberg var Carl Bergsten, som arbetade under övergången mellan nationalromantiken och funktionalismen. Hos Bergsten märks tydliga influenser från Wienarkitekturen i hans tidiga arbeten, vilket var en följd av att han studerade en tid i Wien med hjälp av ett stipendium. Denna stil syns som tydligast i byggnader han skapade i Norrköping, som var hans hemstad. Han har dock även gjort flera kända byggnader i andra svenska städer, som Liljevalchs konsthall i Stockholm och Göteborgs stadsteater.
Det samtliga dessa arkitekter har gemensamt är att de tillhörde en ny generation arkitekter, som förutom byggnadens yttre också bemödade sig med att formgiva byggnadens inre. De var av uppfattningen att möbler och inredning tillhörde byggnaden som helhet, och att det därför ingick i deras uppgift att också formge dessa. Få av dagens arkitekter skulle sannolikt ge sig i kast med att börja designa inredningen i de hus de ritar. Istället får man därför som husägare köpa soffor, bord, lampor, handfat och toalettstolar från andra tillverkare istället. Kanske kommer utvecklingen med tiden att återgå till det som rådde under Ragnar Östbergs, Gunnar Asplunds och Carl Bergstens tid.
